Ja det här med presentation... Hur ska jag kunna presentera mig själv utan att ni springar skrikande iväg?;) Lösningen; Vi börjar med Pärlan.
Pearl är ett 8 (9) årigt sto vars mamma är new forest och pappa är irländskt fullblod. Pearl har alltså ingen travstam alls, vilket många tror på grund av hennes mycket dåliga galopp, men galoppen kommer från mammas sida.
Pearl är en MYCKET envis dam och har hon väl bestämt sig för något så kunde jag ha stora problem med att ändra det. Men dessa problem var mycket större för 2 år sedan och nu märker jag nästan inte av det, vilket är skönt!
Hösten 2007, innan vi köpte henne.
Våren 2008 :)
Hahah xD
Jag och Pärlan, Linn och Picasso och Emma och Akira.
Pearl var här 153 cm hög och picasso är en D-ponny. Spetig häst jag hade va? ;)
Pearls annons-bild
Det tråkigaste Pearl vet är att bara rida runt runt i ridhuset. Det var vad hon gjorde ett par månader som 5-åring innan jag köpte henne. Detta ledde till att Pearl blev fruktansvärt aggressiv. Hon hatade när flera olika människor red och sköte henne varje dag.
Anledningen att hon gick på ridskolan (btw där jag red) var att ägarna inte hade fått sålt henne och dom hade försökt i ett halvår. Så dom lämnade henne till Maggan och bad Maggan försöka sälja henne... Det första Maggan sa när Pearl kom till ridskolan var "Där är din nya häst Maria!" och jag var väldigt tveksamt, det där var ingen häst- det var ett benrangel!
Det dröjde flera veckor innan jag red Pearl för första gången, det var i början av september 2007. Hade henne på en special-hoppgrupp som jag red i 1 gång i veckan. Och jag blev kär! Väldigt kär! Kände att skulle jag någon gång få en häst så måste det vara den här tokiga, travgalopperade, outbildade, aggressiva unghästen!!
Red Pearl i hoppgruppen varje vecka och blev allt mer fast! Att säga att det var som en dröm att hoppa henne vore att ljuga er rätt upp i ansiktet! Hon kunde ingenting, reva alla hinder så fort det var över 70, och ville bara springa. Men jag kände att det här skulle bli min drömhäst..
Den 5e november 2007 blev hon min.
Pearl i november 2007
Nu förtiden är Pearl en glad häst på hela 158 cm. Hon är positiv till det mesta och är oerhört nyfiken.
Hon älskar att hoppa och har inte rivigt ett hinder sedan jag började sätta igång henne i höstas.
Det är svårt att säga vad som är Pearls absoluta favorit grej.. Det kan vara en snabb galopp barbacka över fälten, men hon älskar också att tävla.
Hoppas ni nu förstår lite bättre varför jag blir så stolt över henne när hon går i form en hel lektion i det tråkiga ridhuset? :')
Och så över till mig... Jag är 18 år och en ganska positiv och envis tjej. Finns inte så mycket mer som jag kan berätta utan att skrämma iväg er.
Min häst historia kommer upp i ett senare inlägg.
Är det något ni undrar är det bara att fråga! :)
Pearl är ett 8 (9) årigt sto vars mamma är new forest och pappa är irländskt fullblod. Pearl har alltså ingen travstam alls, vilket många tror på grund av hennes mycket dåliga galopp, men galoppen kommer från mammas sida.
Pearl är en MYCKET envis dam och har hon väl bestämt sig för något så kunde jag ha stora problem med att ändra det. Men dessa problem var mycket större för 2 år sedan och nu märker jag nästan inte av det, vilket är skönt!
Pearl var här 153 cm hög och picasso är en D-ponny. Spetig häst jag hade va? ;)
Det tråkigaste Pearl vet är att bara rida runt runt i ridhuset. Det var vad hon gjorde ett par månader som 5-åring innan jag köpte henne. Detta ledde till att Pearl blev fruktansvärt aggressiv. Hon hatade när flera olika människor red och sköte henne varje dag.
Anledningen att hon gick på ridskolan (btw där jag red) var att ägarna inte hade fått sålt henne och dom hade försökt i ett halvår. Så dom lämnade henne till Maggan och bad Maggan försöka sälja henne... Det första Maggan sa när Pearl kom till ridskolan var "Där är din nya häst Maria!" och jag var väldigt tveksamt, det där var ingen häst- det var ett benrangel!
Det dröjde flera veckor innan jag red Pearl för första gången, det var i början av september 2007. Hade henne på en special-hoppgrupp som jag red i 1 gång i veckan. Och jag blev kär! Väldigt kär! Kände att skulle jag någon gång få en häst så måste det vara den här tokiga, travgalopperade, outbildade, aggressiva unghästen!!
Red Pearl i hoppgruppen varje vecka och blev allt mer fast! Att säga att det var som en dröm att hoppa henne vore att ljuga er rätt upp i ansiktet! Hon kunde ingenting, reva alla hinder så fort det var över 70, och ville bara springa. Men jag kände att det här skulle bli min drömhäst..
Den 5e november 2007 blev hon min.
Nu förtiden är Pearl en glad häst på hela 158 cm. Hon är positiv till det mesta och är oerhört nyfiken.
Hon älskar att hoppa och har inte rivigt ett hinder sedan jag började sätta igång henne i höstas.
Det är svårt att säga vad som är Pearls absoluta favorit grej.. Det kan vara en snabb galopp barbacka över fälten, men hon älskar också att tävla.
Hoppas ni nu förstår lite bättre varför jag blir så stolt över henne när hon går i form en hel lektion i det tråkiga ridhuset? :')
Och så över till mig... Jag är 18 år och en ganska positiv och envis tjej. Finns inte så mycket mer som jag kan berätta utan att skrämma iväg er.
Min häst historia kommer upp i ett senare inlägg.
Är det något ni undrar är det bara att fråga! :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar